Det har gått några dagar, men det som känns som år.
Sorgen är fruktansvärd, saknaden enorm. Det finns inte ord som kan förklara hur det känns.
Jag hoppas att det finns en plats där Du kan "vara" med oss på fjället, där Du får se Kiwis valpar ta sina första stånd på ripa.
I mitt hjärta kommer Du alltid att finnas. Hur vi ska klara av att gå vidare utan dig förstår jag inte nu....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar